carrisparris

Sitter och tänker på förlovning & giftermål.
Det känns inte bra något av det.
Jag ogillar verkligen förlovningar & giftermål.
Därmot kan jag gilla det inom vissa linjer,
ja jag har lite dubbelmoral när det gäller det här.
Men folk förstör innebörden när det gäller kärlek.
Meningen jag älskar dig känns inte så "stark".
Jag känner att jag inte behöver ha någon ring på
mitt finger för att jag ska älska en person.
Vad är det jag älskar? ringen eller pojkvännen?
När är det jag känner mig trygg när jag tittar på
ringen eller pojkvännen? Vad är det jag blir glad
av att titta på? Ringen eller pojkvännen?
Jag behöver inga bevis jag behöver bara
min egna säkerhet. Jag vet vad jag känner
och tycker för en människa utan några ringar.
En ring från en godisautomat skulle faktiskt kännas
mycket bättre och mera värdefull. Det skulle vara
något "eget" liksom.. något som bara jag och personen
i fråga skulle förstå innebörden av. Något som bara vi
behöver veta. En annan sak till varför jag inte tror på sånt
här är för jag vet och har erfarenheten av att ingenting varar för evigt.
Man ska inte ta någon annan för givet! Förr gjordes de det..
Mormor & morfar, farmor & farfar.. det är dem, det ska vara dem,
kommer alltid vara dem. Förr var det första pojkvännen/flickvännen
som skulle gälla hela livet ut. Barn, hus, bil, hund..
Tills döden skiljer oss åt. Nej jag tar dagen som den kommer,
sen är det inte så att jag går rundor och tänker
"åh det kommer inte vara jag & anton hela livet ut, buuhuhuu"
för man ska heller aldrig säga aldrig. Men nae, jag är ung & kanske dum..
but this is the true. Visserligen finns det folk som idag gifter sig och
har det underbart tillsammans hela livet ut, men nej det är inte min grej.
Hus, bil, hund & barn kan vänta. Nu vill jag leva livet! (:

det här är mina åsikter, ni andra får ju såklart tycka vad ni vill.
har mååånga vänner som är förlovade eller planerar det. har även en vän
som var förlovad och bodde tillsammans med sin pojkvän..